vickcki

Då va det slut.. och det e meningen att livet ska gå vidare, men själv vet ja inte riktigt vad ja känner. Ena sekunden e allt bra å ja tycker de e skönt att slippa alla problem och ja kan till och med ibland känna fan va skönt de är och vara singel ja kan göra precis vad ja vill. Men i andra sekunden så sitter man här ensam och tycker synd om sig själv, tänker på alla fina stunder tillsammans. Fast ja vet faktiskt inte fall man saknar honom för att man faktiskt varit tillsammans i 4 år och de är liksom en vana som bara är helt borta. Att han allti var där när, man kunde stötta sig på honom. Och jag kände att han många gånger kände sig trygg hos mig med. Eller att ja faktiskt älskar honom och mitt omedvetna bara gör allt för att stötta bort de och inbillar mig att allt är bra nu som det är.

Det e just när man e själv som de e som värst. Jag vet om att han inte kommer men ändå kan man på något sätt sitta här å ”vänta” på att han ska komma innanför dörren. Kan inte riktigt förklara, men de finns inte riktigt något med mina känslor som ja kan förklara just nu känns de som.. Lite vilse i min egna värd.

Vi träffades här om dagen, han kom hem till mig just för att ha de lite trevligt och det hade vi. Jag tror inte de fanns så mycket känslor under ”akten´” så att säga. Men sen kunde man inte sova lugnt på hela natten (han sov över). Och då han börja jobba innan mig så gick han ju upp tidigare, jag vakna till av att han står och tittar på mig och säger hej då en bra bit ifrån. Där va ju riktigt sugen på att be om en puss, kram och en smekning på kinden så som de bruka vara innan. Men så blev de inte! Det känns så fruktansvärt tomt och ensamt. Fast hade han kommit och frågat om ett nytt försök så vet ja inte vad ja hade svarat

Ååååå allt är så jävla förvirrande

Så då e man ensam o tom.. fösta gången  på riktigt länge ja inte har en aning om vad han gör. Han har åkt för att jobba i sthlm, helt sjuk att det kan få mig och känna mig så här. Oron bara sprider sig i kroppen och jag har faktiskt ingen aning om vad han gör han kan vara och festa knarka eller så kanske han är i famnen på en annan. Inte konstigt att de finns psykiskt sjuka människor, vi är inte emuna mot något alls. Att man kan bli så pass beroende av en annans människas liv och vara tvungna till att ha den kollen för att faktiskt vara lugn. Han har inte ens försökt att ringa mig bara få korta sms. När jag sa detta till min väninna så hör ja en suck och hör hon säga jag trodde verkligen inte detta om dig att du DU av alla mina vänner har hamnat i detta förhållande men så lite pli på din kille att du inte har lärt honom bättre. Det gjorde ont och höra. För några år sen så kunde ja höra mig själv säga jag för står inte såna tjejer, men nu förstår ja dom mer än väl, Nu är jag en sådan tjej. Som stannar hos någon som inte förtjänar de. Han tar mig förgivet och de tar koll på mig.

Nu när jag äntligen börjar få ett hopp om honom.. När jag känner positiva förändringar så blir ja ensam med allt. Jag känner faktiskt mig sviken…

Är det bara ja som kan se de positiva i honom är det bara jag som inte har förlorat hoppet? Eller är jag naiv och bara inbillar mig att det faktiskt händer något åt rätt riktning. Är det inte tillräckligt att han faktiskt erkänner att han behöver hjälp och att han inte vill leva detta liv?

Jag vet inte vad ja ska tro och tänka om människor längre. Jag tycker det är viktigt och tro på andra man kan föredras, man måste inte allti leva i samma banna. Man måste bara kämpa men har man inget stöd av nära så finns de kanske inget och kämpa för. Varför puttar folk ifrån sin det som inte allti är bra, jag blir förbannad på såna jävla fegisar som inte tål de lite psykisk stryk.  Man ser och känner när de finns något att tro på vi människor har intuition och vi måste våga lite på den.

Man sviken inte någon man älskar så vad är det folk inte förstår?

”De vackraste sakerna i livet kan man inte se eller ta på. De finns i ditt hjärta”

Allt är bara jobbigt nu.. jag vet inte men de känns som att han inte vill med mig längre.. visst omständigheterna är inte dom bästa och de kan vara de som gör att ja känner så..

Vi bor hemma hos mamma utan att vi vill men de finns inga möjligheter till att flytta.. Verken jag eller han har en fast inkomst och då är det rent av omöjligt att få en lägenhet. Och efter allt som har hänt så vill mamma inte att han bor kvar och ja förstår henne. Men var ska han ta vägen han föräldrarna är ju som dom är så ditt kan han inte vända sig. Inga vänner som han kan ta tak hos antingen bor dom med sin tjej eller fortfarande hemma eller så bor dom ex antal mil här ifrån. Vart ska vi vända oss?  För att få pengar av soc till en lägenhet så måsta man ha en men har man ingen fast inkomst får man ingen lägenhet. Men ja tänkte ja skulle gå ditt och snacka med dom och se vad dom säger. Jag är tillräckligt gammal för att min mamma inte ska behöva ha mig under sitt tak och hon ska inte behöva försörja mig och må dåligt av mina problem. Hon kicka ut pappa för att få lugn och ro och nu så kommer ja här och skappar problem .

Nu har ja i alla fall börjat jobba lite igen.. dom ringde från mitt gamla jobb för dom har öppnat igen och fråga fall ja kunde ställa upp nu i helgen. Det är ju skönt har jag annat och tänka på. Hoppas på mer timmar :)  

Jag har nog värdens största klump i magen jag kan inte sluta tänka på allt som har hänt eller vad som kommer hända. Jag orkar inte tänka på det mera det e för jobbigt men det går inte sluta försöker ha någon sysselsättning hela tiden men det funkar bara en stund sen kan ja inte koncentrera mig mer på det jag gör. Ser också på honom att han tänker på allt hela tiden men vi pratar inte om det ingen orkar väl inte ta upp det. Han har väl fattat att mamma inte är så positivt inställd till honom och de tynger honom. Men han kan ju inte få de ogjort nu är frågar bara fall han kommer göra något i rätt riktning.

Hon vet nu om att han har slösat alla sina pengar och hon blev ja jag vet inte förbanad ledsen frustrerad. Hon sa att hon inte vill att jag ska göra slut med honom.. att ja måste tänka mer på mig själv att han inget bra för mig.. Det gjorde så ont och höra jag vill ju att hon ska tycka om honom att dom ska komma bra överens. Jag vet att hon tycker han är en fin kille egentligen men detta gick över henne. Men ja vill inte jag vill vara med honom jag älskar ju honom och vill hjälpa honom jag tror på honom. Jag tror att vi kan vara lyckliga att det finns en ljus framtid.

Han mår verkligen inte bra efter allt som har hänt och han önska han hade de ogjort.. När vi prata och han var så ledsen så sa han att allt han gör bara förstörs han vill bra men han gör fel.

Jag vill inte höra henne säga det igen.. jag blir så irriterad på henne fattar hon inte att det beslutet tillhör mig det är tyvärr inget hon kan ändra på. Ju mer negativt ja hör om honom desto mindre vill ja prata om honom. Varför kan man inte bara bli stöttad det är jobbigt för mig med jag vill inte ha de så men det innebär inte att jag inte vill ha honom. Man kan inte bara smita från sina problem man måste lösa dom. Har ja problem med honom så får ja lösa det med honom. Den lättaste vägen är inte allti den bästa.. fast i detta fallet hade inte att lämna honom varit lätt

När vi bråka sa ja en hel del taskiga saker till honom som måste ha sårat honom rejält men allt var sanning så de finns inget och ta tillbaka.. jag hoppas han tog åt sig dom till sin förmån. Ibland måste man säga taskiga saker för att han ska förstå visst ja hade kunnat säga det på ett bättre sätt men under frustrationen bara skrek ja ut de. Men ja förklara sen att ja bara sa de för ja bryr mig om honom.

Han hann inte tjäna pengarna innan han slösa dom på skiten 10 tusen rent åt helvete..

Han kom hem sent igår kväll ca 21 tiden och jag var ej hemma då för jag höll på att bli knäpp av att sitta hemma så stack ut en runda. Vi har inte pratat än men ja såg precis ett mail av honom som han hade skrivit innan han kom hem. Där han bara skrev kort att allt är ok och han har gjort något dumt… och ett förlåt räcker inte. Men han ligger i kvider i sängen sen i jag vakna kl 7 i morse för jag inte kan sova av alla tankar. Känner på mig att han kommer säga nåt jag egentligen inte vill höra. Det gör ont i hela kroppen så rädd är jag. Är detta slutet? Kommer han säga det som kommer ta knäcken på mig så jag inte kommer orka mera. Har han varit med någon annan? Alla frågor bara cirkulerar i huvet på mig men han vill inte prata nu och ja vågar inte tvinga han för jag vet inte fall ja är redo för att höra på vad han ska säga. Känner hur hatet bara sprider sig i hela kroppen jag mår illa. Klumpen som sitter i halsen håller på att strypa mig känns de som det är verkligen jobbigt och andas inte ens mina cigaretter hjälper mig. Jag vet inte vad ja ska göra. Att skriva här funkar tydligen inte i heller.

Här sitter jag som en jävla idiot och har inte den blekaste vart han är någonstans. Han har inte fått för sig och höra av sig i heller så ja vet inte ens fall han mår bara eller han kanske har farit illa och ingen telefon har han ja kan ringa till.. Han kompis som har var med igår kväll ringde precis och ville prata med honom och han sa att dom skildes vid 5 tiden men han kom inte hem. Jag har pratat med hans pappa och dom verkar inte bry sig speciellt mycket dom sa bara ja det var ju inte bra du kan väl säga till när han kommer hem igen typ.

Jag vet inte fall jag orkar mera jag vill inte ha det så här jag går från fönster till fönster och hoppas på att han ska komma gåendes men ingen *namn* där. Men han kanske sover gott hos någon annan och skiter fullständigt i mig han är ju trots allt sjuk och jag vet inte riktigt vad ja ska kalla det men ibland så stängs hans känslor av helt när det blir för jobbigt för honom så att säga.

Nu sitter jag här och väntar på honom för att han ej har kommit hem.. Jag sa till honom att han inte ska dricka för att han vet hur det kan bli speciellt när inte jag är i närheten. Men det har han säkert gjort… Han sa att han skulle vara hemma vid 12 tiden och kl är snart 3 så var fan är han. Jag får en sån stor klump i magen varenda gång det händer .. ja kommer bli knäpp för eller senare av detta.

Jag förstår inte hans föräldrar alls. Jag förstår han är inte perfekt han har gjort många tabbar här i livet och kommer aldrig få dom ogjorda i heller han kan bara försöka inte göra fler. Men genom att behandla honom som dom faktiskt gör är fruktansvärt. Som en förälder ska du vara en förebild och ett stöd, en bra lärare. Jag förstår det är inte alltid så lätt och som vuxen gör man också sina misstag men för fan försök och reparera dom låtsas inte som om ingenting har hänt. Jag vet inte hur deras uppväxt var. Men min mamma hade en pappa som var spel missbrukare som spela bort alla familjens pengar dom hade de dåligt men min mamma ger mig så mycket och det är ren kärlek. Jag vet att jag kan lita på henne vad som än händer jag kan alltid krypa ihop i mammas famn och gråta. Han! Han skulle aldrig få för sig och vända sig till sin familj han vet att han aldrig skulle få den hjälp han behöver. Dom stängde dörren framför näsan på honom och kommer kanske aldrig öppna den igen. Men ändå står han där och väntar med en dröm.... mitt hjärta går så ont när jag bara står där och ser på för att jag inte ändra på det.

Eller finns de nåt ja kan göra?

Jag blir så deprimerad av alla dessa mörka dagar så att jag vet inte vad ja ska göra med mig själv. Jag har inget jobb och alla andra jobbar så de ända jag gör är och sitter hemma nästan hela tiden. Jag orkar nästan ingenting längred. Har pyntat lite här hemma så att det ska bli lite mysigare i alla fall. Om jag inte hittar ett jobb snart så kommer ja bli tokig och det är väl ingen som vill de så ge mig ett jobb nuuuu!!!

Min pojkvän jobbar nästan hela tiden nu har han 3 jobb kan man väl säga han hjälper sin kompis med och öppna upp de nya stället sen har han ett julbord i helgen som han har på sitt egna håll sen så har han ju de där vanliga kock jobbet. så jag träffar inte han i heller så mycket. Ska bli kul på syrrans födelsedags fest nu i helgen i alla fall om inte dom vuxna är kul så har ja syrrans gud dotter som är fylld men så underbar positiv energi så ska försöka bli smittad av henne :)..

Och terapin har börja med har ju gått åt pip svängen för de hinner han helt enkelt inte med som ja anade.

Jag hatar dagarna innan menstruationen ja är så grinig kinkig och har svårt för att andas alltid pga. den ångesten som sprider sig i hela kroppen

Finns de inget program ja kan ladda ner på min data för att fixa min blogg utan att behöva skriva koder utan helt enkelt jobba med den som en bild och sen bara ladda upp den som en kodmall?? Eller hur fixar man en snygg blogg på ett smidigt sätt?

Bråka med min stora syster idag.. Hon kan får mig och bli så arg så jag vet inte var ja ska ta vägen med all min ilska vi är nu vuxna och kanske borde kunna lösa konflikter på ett smidigt sätt.. men är de någon som vet vilken punkt man ska trycka på så är det hon..

Hon kan vara så elak och egoistiskt så att ja inte kan beskriva det med ord men de sårar mig så fruktansvärt. Och jag försöker förklara för henne lite fin känsligt men hon har aldrig riktigt förstått vad ja menar.. Istället börjar hon med attityd >>> Jag är äldre har varit med om mer och där med vet bättre även om det inte har något med erfarenhet att göra . Men hon är så sjukt bra på att snacka omkull en så till slut tror man att hon faktiskt vet bäst. Men när man tänker närmare på saken så tycker ja fortfarande att hon inte har det men då orkar ja inte bråka mera utan låter det rinna ut i sanden.. Så går det i en rund ring och ja vet inte vad ja ska göra för att får henne att förstå att man måste tänka på andra människor i sin omgivning inte bara sig själv.. Gud detta låter så löjligt så ja vet inte ens fall ja borde publicera de.. Men varför ska ja bry mig egentligen..Det är säkert någon annan som har känt likadant eller känner som kanske behöver se att så är de inte bara hos dig

Du sover så vackert så tystnaden spelar en vacker melodi 
fortsättningen berättar månen
Du sover jag försöker andas i en viskning
Lakanen luktar fortfarande våra kroppars eld
En dag kommer vi hitta ett hem
med ett stort fönster över värden  
Jag kommer inte låta dig vara rädd
Vi kommer vända alla svarta dagar till ett bra skämt
Du skrattar inte längre
Inget är som då

Jag är så förvirrad just nu…

Jag litar inte på honom jag tror hela tiden han gör något han inte bör..

Jag blir tockig nu när han inte har någon mobiltelefon jag kan inte nå honom när jag vill för att..  Ja! tyvärr kontrollera honom men vad ska jag göra? Jag kan inte på något annat sätt detta är mitt sätt att hantera situationen.

Jag trodde aldrig jag skulle bli så här och jag märkte inte ens när jag blev de.

Jag har till och med hans lösen till allt och var inte på hans face här om dan gissa vem som ville adda honom som vän..

Allt bara koka inom mig jag ville strypa henne och ja börja till och med skriva ett mail till henne men jag stoppa mig själv.. hon ska inte veta hur jävla patetisk jag är.. patetisk japp det räta ordet för mig just nu…

Jag tror skillnaden mellan killar och tjejer är det att vi säger vad vi så att säga kräver av en kille och det är sällan en kille berättar det utan han istället visar och vi fattar. Med vetet eller omedvetet vi gör ju inte det som han en gång har reagerat negativt på eller?

Så är det i alla fall i mitt fall och det får mig att känna mig som en gammal tjat mara

Jag tror inte det är meningen att man ska förstå allt som händer här i livet. Det ska vara som en berg och dal bana. Man ska gå igenom mycket tuffa perioder i sitt liv för att sedan uppskatta dom få lyckliga stunderna. Man ska hela tiden kräva mer av livet och kämpa för att få så många lyckliga dagar som det bara går.

Men ibland är det tufft och man vill bara säga stop nu räcker det jag orkar inte mer! Det är då man bör tänka på alla bra stunder i sitt liv och lyfta på huvudet sträcka på ryggen och säga till sig själv det blir bättre snart. Jag är en stark människa som kan klara värre saker än detta, jag tänker inte ge upp!

Det är bara du själv som väljer vilken väg du ska ta

Nu har han fått ett nytt jobb.. tror inte jag har nämnt de tidigare men han var arbetslös ett tag nu så som jag är eftersom vi bara har haft ett säsongs jobb.. Men imorgon börjar han på ett nytt jobb och det e ju bra. Vi behöver pengarna men ja kan inte låta bli och tänka på hur det kommer bli men terapin då hans jobb ofta kräver mycket tid från honom och till jobbet/chefen kommer han inte säga att han skulle behöver vara ledig för då skulle han vara tvungen att berätta varför förr eller senare, han kan ju inte bara säga att han går till dr en gång i veckan. Men de behöver ju inte uppkomma några problem men ja tänker att de skulle bara vara så typiskt nu när han äntligen har tagit de steget.