vickcki

Det bara repeteras om och om igen i mitt huvud.. han har kysst en annan.. jag hatar henne jag äcklas av henne jag skulle vilja träffa henne för att säga vad jag tycker om henne. Men jag vet det var inte hon som gjorde fel det var han hon visste inte att jag fanns men ändå vill jag skylla allt på henne jag vill att allt ska vara hennes fel inte hans.. Jag kan inte hata honom som ja hatar henne jag älskar honom och vill fortfarande vara med honom. Men tanken att han har kysst en annan tar koll på mig jag försöker glömma de men hur ska man göra de?

När jag fråga honom efter alla förlåt och massa med tårar varför? Hur han kunde? Så sa han jag tror det e spänningen ja söker för det är nog de jag saknar. Så ärlig han är så vad hade jag förväntat mig för svar det e väl klart han säger vad han ”tror”…

Varför försvinner den efter ett tag spänningen alltså

Var tar den vägen?

Vad är det för fel människan gör så att allt blir så vardaglig?

Samma vissa varje gång hur hittar man balansen i de hela?