vickcki

Nu när jag äntligen börjar få ett hopp om honom.. När jag känner positiva förändringar så blir ja ensam med allt. Jag känner faktiskt mig sviken…

Är det bara ja som kan se de positiva i honom är det bara jag som inte har förlorat hoppet? Eller är jag naiv och bara inbillar mig att det faktiskt händer något åt rätt riktning. Är det inte tillräckligt att han faktiskt erkänner att han behöver hjälp och att han inte vill leva detta liv?

Jag vet inte vad ja ska tro och tänka om människor längre. Jag tycker det är viktigt och tro på andra man kan föredras, man måste inte allti leva i samma banna. Man måste bara kämpa men har man inget stöd av nära så finns de kanske inget och kämpa för. Varför puttar folk ifrån sin det som inte allti är bra, jag blir förbannad på såna jävla fegisar som inte tål de lite psykisk stryk.  Man ser och känner när de finns något att tro på vi människor har intuition och vi måste våga lite på den.

Man sviken inte någon man älskar så vad är det folk inte förstår?

”De vackraste sakerna i livet kan man inte se eller ta på. De finns i ditt hjärta”

Allt är bara jobbigt nu.. jag vet inte men de känns som att han inte vill med mig längre.. visst omständigheterna är inte dom bästa och de kan vara de som gör att ja känner så..

Vi bor hemma hos mamma utan att vi vill men de finns inga möjligheter till att flytta.. Verken jag eller han har en fast inkomst och då är det rent av omöjligt att få en lägenhet. Och efter allt som har hänt så vill mamma inte att han bor kvar och ja förstår henne. Men var ska han ta vägen han föräldrarna är ju som dom är så ditt kan han inte vända sig. Inga vänner som han kan ta tak hos antingen bor dom med sin tjej eller fortfarande hemma eller så bor dom ex antal mil här ifrån. Vart ska vi vända oss?  För att få pengar av soc till en lägenhet så måsta man ha en men har man ingen fast inkomst får man ingen lägenhet. Men ja tänkte ja skulle gå ditt och snacka med dom och se vad dom säger. Jag är tillräckligt gammal för att min mamma inte ska behöva ha mig under sitt tak och hon ska inte behöva försörja mig och må dåligt av mina problem. Hon kicka ut pappa för att få lugn och ro och nu så kommer ja här och skappar problem .

Nu har ja i alla fall börjat jobba lite igen.. dom ringde från mitt gamla jobb för dom har öppnat igen och fråga fall ja kunde ställa upp nu i helgen. Det är ju skönt har jag annat och tänka på. Hoppas på mer timmar :)  

Jag har nog värdens största klump i magen jag kan inte sluta tänka på allt som har hänt eller vad som kommer hända. Jag orkar inte tänka på det mera det e för jobbigt men det går inte sluta försöker ha någon sysselsättning hela tiden men det funkar bara en stund sen kan ja inte koncentrera mig mer på det jag gör. Ser också på honom att han tänker på allt hela tiden men vi pratar inte om det ingen orkar väl inte ta upp det. Han har väl fattat att mamma inte är så positivt inställd till honom och de tynger honom. Men han kan ju inte få de ogjort nu är frågar bara fall han kommer göra något i rätt riktning.

Hon vet nu om att han har slösat alla sina pengar och hon blev ja jag vet inte förbanad ledsen frustrerad. Hon sa att hon inte vill att jag ska göra slut med honom.. att ja måste tänka mer på mig själv att han inget bra för mig.. Det gjorde så ont och höra jag vill ju att hon ska tycka om honom att dom ska komma bra överens. Jag vet att hon tycker han är en fin kille egentligen men detta gick över henne. Men ja vill inte jag vill vara med honom jag älskar ju honom och vill hjälpa honom jag tror på honom. Jag tror att vi kan vara lyckliga att det finns en ljus framtid.

Han mår verkligen inte bra efter allt som har hänt och han önska han hade de ogjort.. När vi prata och han var så ledsen så sa han att allt han gör bara förstörs han vill bra men han gör fel.

Jag vill inte höra henne säga det igen.. jag blir så irriterad på henne fattar hon inte att det beslutet tillhör mig det är tyvärr inget hon kan ändra på. Ju mer negativt ja hör om honom desto mindre vill ja prata om honom. Varför kan man inte bara bli stöttad det är jobbigt för mig med jag vill inte ha de så men det innebär inte att jag inte vill ha honom. Man kan inte bara smita från sina problem man måste lösa dom. Har ja problem med honom så får ja lösa det med honom. Den lättaste vägen är inte allti den bästa.. fast i detta fallet hade inte att lämna honom varit lätt

När vi bråka sa ja en hel del taskiga saker till honom som måste ha sårat honom rejält men allt var sanning så de finns inget och ta tillbaka.. jag hoppas han tog åt sig dom till sin förmån. Ibland måste man säga taskiga saker för att han ska förstå visst ja hade kunnat säga det på ett bättre sätt men under frustrationen bara skrek ja ut de. Men ja förklara sen att ja bara sa de för ja bryr mig om honom.

Han hann inte tjäna pengarna innan han slösa dom på skiten 10 tusen rent åt helvete..

Han kom hem sent igår kväll ca 21 tiden och jag var ej hemma då för jag höll på att bli knäpp av att sitta hemma så stack ut en runda. Vi har inte pratat än men ja såg precis ett mail av honom som han hade skrivit innan han kom hem. Där han bara skrev kort att allt är ok och han har gjort något dumt… och ett förlåt räcker inte. Men han ligger i kvider i sängen sen i jag vakna kl 7 i morse för jag inte kan sova av alla tankar. Känner på mig att han kommer säga nåt jag egentligen inte vill höra. Det gör ont i hela kroppen så rädd är jag. Är detta slutet? Kommer han säga det som kommer ta knäcken på mig så jag inte kommer orka mera. Har han varit med någon annan? Alla frågor bara cirkulerar i huvet på mig men han vill inte prata nu och ja vågar inte tvinga han för jag vet inte fall ja är redo för att höra på vad han ska säga. Känner hur hatet bara sprider sig i hela kroppen jag mår illa. Klumpen som sitter i halsen håller på att strypa mig känns de som det är verkligen jobbigt och andas inte ens mina cigaretter hjälper mig. Jag vet inte vad ja ska göra. Att skriva här funkar tydligen inte i heller.

Här sitter jag som en jävla idiot och har inte den blekaste vart han är någonstans. Han har inte fått för sig och höra av sig i heller så ja vet inte ens fall han mår bara eller han kanske har farit illa och ingen telefon har han ja kan ringa till.. Han kompis som har var med igår kväll ringde precis och ville prata med honom och han sa att dom skildes vid 5 tiden men han kom inte hem. Jag har pratat med hans pappa och dom verkar inte bry sig speciellt mycket dom sa bara ja det var ju inte bra du kan väl säga till när han kommer hem igen typ.

Jag vet inte fall jag orkar mera jag vill inte ha det så här jag går från fönster till fönster och hoppas på att han ska komma gåendes men ingen *namn* där. Men han kanske sover gott hos någon annan och skiter fullständigt i mig han är ju trots allt sjuk och jag vet inte riktigt vad ja ska kalla det men ibland så stängs hans känslor av helt när det blir för jobbigt för honom så att säga.

Nu sitter jag här och väntar på honom för att han ej har kommit hem.. Jag sa till honom att han inte ska dricka för att han vet hur det kan bli speciellt när inte jag är i närheten. Men det har han säkert gjort… Han sa att han skulle vara hemma vid 12 tiden och kl är snart 3 så var fan är han. Jag får en sån stor klump i magen varenda gång det händer .. ja kommer bli knäpp för eller senare av detta.

Jag förstår inte hans föräldrar alls. Jag förstår han är inte perfekt han har gjort många tabbar här i livet och kommer aldrig få dom ogjorda i heller han kan bara försöka inte göra fler. Men genom att behandla honom som dom faktiskt gör är fruktansvärt. Som en förälder ska du vara en förebild och ett stöd, en bra lärare. Jag förstår det är inte alltid så lätt och som vuxen gör man också sina misstag men för fan försök och reparera dom låtsas inte som om ingenting har hänt. Jag vet inte hur deras uppväxt var. Men min mamma hade en pappa som var spel missbrukare som spela bort alla familjens pengar dom hade de dåligt men min mamma ger mig så mycket och det är ren kärlek. Jag vet att jag kan lita på henne vad som än händer jag kan alltid krypa ihop i mammas famn och gråta. Han! Han skulle aldrig få för sig och vända sig till sin familj han vet att han aldrig skulle få den hjälp han behöver. Dom stängde dörren framför näsan på honom och kommer kanske aldrig öppna den igen. Men ändå står han där och väntar med en dröm.... mitt hjärta går så ont när jag bara står där och ser på för att jag inte ändra på det.

Eller finns de nåt ja kan göra?

Jag blir så deprimerad av alla dessa mörka dagar så att jag vet inte vad ja ska göra med mig själv. Jag har inget jobb och alla andra jobbar så de ända jag gör är och sitter hemma nästan hela tiden. Jag orkar nästan ingenting längred. Har pyntat lite här hemma så att det ska bli lite mysigare i alla fall. Om jag inte hittar ett jobb snart så kommer ja bli tokig och det är väl ingen som vill de så ge mig ett jobb nuuuu!!!

Min pojkvän jobbar nästan hela tiden nu har han 3 jobb kan man väl säga han hjälper sin kompis med och öppna upp de nya stället sen har han ett julbord i helgen som han har på sitt egna håll sen så har han ju de där vanliga kock jobbet. så jag träffar inte han i heller så mycket. Ska bli kul på syrrans födelsedags fest nu i helgen i alla fall om inte dom vuxna är kul så har ja syrrans gud dotter som är fylld men så underbar positiv energi så ska försöka bli smittad av henne :)..

Och terapin har börja med har ju gått åt pip svängen för de hinner han helt enkelt inte med som ja anade.

Jag hatar dagarna innan menstruationen ja är så grinig kinkig och har svårt för att andas alltid pga. den ångesten som sprider sig i hela kroppen