vickcki

Jag känner mig så i sido satt när han har sina dagar som är värre än en kvinnas under menstruationen. Idag var han helt kyllig och ville inte ha någon som helst kroppskontakt kanske någon enstaka snabb puss. Jag förstår inte vad det är med honom när ja frågar honom så svarar han bara – ingenting

Eftersom denna blogg är ny så vet ni inte så mycket om mitt förhållande så ja tänkte ja skulle berätta lite mer

Som sagt blev vi tillsammans för 3 år sen och ca 3 år innan dess lärde vi känna varandra genom en väninna och börja dejta i ca 3 månader och börja lära känna varandra fast ja det är ju inte så man anförtror sig inom så kort tid så tyvärr visste ja inte vad killen faktiskt syssla med. Det vissa sig att han var missbrukare av narkotika och var farlig för sig själv och blev omhändertagen just när vi precis hade blivit tillsammans så att säga. Som ni förstår var detta en chock för mig, kär var ja redan så det var ju rena rama kaoset i min hjärna. Blev fruktansvärt besviken och saken att man inte ens kunde få skälla på honom var ju en mardröm då ja är en människa som behöver få säga vad ja känner till personen i fråga. ( Om man blir tvångsomhändertagen så innan man hamnar på ett hem / anstalt tar det ett tag och de innebär ingen kontakt med omvärlden i alla fall i denna situationen). Men efter kanske 2 – 3 fick ja ett nr som ja kunde ringa om ja ville få prata med honom i max 20 min om dagen. Kär och naiv som ja var berättar han en halvsann historia som ja går på. Måste säga också att han är en jävel på att manipulera folk och de gör han tyvärr omedvetet till sitt försvar och ja har nu med åren fått lära mig detta.

Men ja asså detta innebär ju inte att vårt nya ”förhållande” fortsatte men ja besluta mig för att hålla kontakten med honom. Efter ett år när han kommer hem igen så var vi bara vänner och de funka bra tills vi en kväll gjorde mer än vad bara vänner gör. Så börja vi igen fast denna gången visste ja ju vad ja gav mig in på.

Dum som jag var

Han hade ju inte slutat med drogerna helt så ja gav honom ett enkelt val ville han vara tillsammans med mig så var de inget han kunde fortsätta med. Visst att jag är en människa som dras till människor med problem men lite vett har ja faktiskt… hoppas jag!

Men efter ett två årigt förhållande så blev de ett åter fall för honom och där börja våra riktiga problem

Han börja ljuga, dölja sanningen alltså onödiga saker till och med som att han jobba men han var med sina vänner. Och han ljög bara för att vi egentligen hade bestämt att vi skulle hitta på något. (han jobbar inom restaurang branschen så det är oregelbundna tider finns inget riktigt schema så att säga) Och jag är ingen subba som hade ställt till med ett bråk i det tillfället det var ju ingen så kallad vardags mat så ja hade inte sagt så mycket. Men istället så ljög han och då blev ja ju rent av förvånad, ja i början.

Nu litar jag inte på honom ett år senare för att tyvärr måste ja säga att ja än till idag får reda på saker som inte kommer från hans mun.

När de gäller droger så vet ja de direkt eftersom ja vet hans mönster så att säga

När ja sitter här och skriver så tänker ja på vad ni ska tycka Att jag är någon jävla blåst tonåring som behöver växa upp.. kanske tyvärr är ja äldre än så och har gått vilse i min egna värld  

Måste först ärkänna att jag själv är en människa som dras till människor med problem och visst de är väl något ja själv borde arbeta med men de är tyvärr inte så lätt. Jag är tillsammans med en mycket komplicerad människa och har nu varit de i 3 år.

Han har haft en ganska så skyllig uppfostran då hans mamma inte är den kärleksfulla typen utan snarare gett honom pengar/prylar vid de tillfällen hon skulle vissa uppskattning och kärlek.  Och det är något som har skadat honom för livet jag tror i alla fall att det är pga de som han har problem med att vissa känslor för mig och andra människor i sin omgivning och han har också svårt med att förstå andras känslor för att han har väl lärt sig att man ska stänga av sina för att dom kanske ofta bara var besvärliga.  Många gånger säger han att han inte kan säga vad han känner i situationer som ja anser borde vara jobbiga för honom men som han menar på att han kanske till och med inte bryr sig om. Men jag tror det bara är en slags omedveten försvarsmekanism som han själv inte har någon riktig kontroll över.

Ja och i allt detta så är han ju självklart en missbrukare han handlar fruktansvärt dyra kläder ja jag tror han har slösat ca 40 000 kr de senaste 3 månaderna bara på kläder då alltså för mig är det en summa ja hade kunnat inreda en lägenhet med en ny säng och soffa osv. Som ni förstår så har inte ja och han samma syn på pengar som också är ett problem i vårt förhållande.
 

Fast det är de ”milda” missbruket han har tyvärr så flyr han gärna verkligheten också genom att knarka. Och när han nu försöker sluta knarka och faktiskt inte gjorde de på 3 månader så byte han ut de till en massa sprit ja de fanns inte många dagar han inte drack mint 2-3 öl efter jobb. Ja och det fanns också en hel del dagar då han söp sig full och nu igen så har den fyllan slutat med att han har gått och köpt sig starkare grejer i pulver form.

Och alla våra så att säga riktiga problem med allt detta börja för ett år sen och allt gå i vågor hela tiden. Jag är fruktansvärt trött på allt men å andra sida så kan jag tyvärr inte släppa taget om honom då jag älskar honom av hela mitt hjärta och vill inget mer än att hjälpa honom så att han kan känna sig lycklig igen.

Skriver här med hopp om att någon ska läsa detta då jag behöver lite råd och störd från personer som inte känner mig, då jag känner att man inte allti kan säga allt till nära och kära eftersom jag är rädd för vad dom ska tycka om mina val . Men samtidigt behöver man prata och veta vad andra tycker.

Jag vet egentligen inte hur det funkar med blogg så jag vet inte heller om någon kommer se den utan att jag ska behöva berätta den för folk och då samtidigt avslöja att det faktiskt är jag som skriver så jag skulle vara tacksam om ni kunde lämna en kommentar.